Ätstörning

Det är inte lätt och leve med ätstörningar, ja tänker på mat 24/7. ja drömer om mat å sjukhus. ibland tror ja inte ja är sjuk efter som ja ser mig inte som smal. men inerst inne vet ja att ja är sjuk. denna sjukdom sitter inte bara på vikten, den siter mest i huvudet. hade ja inte haf månstret i huvudet som sa till mig att ja e för tjock för att äta, att ja e inte värd någon mat. att de anda ja borde göra äta å träna träna hela tiden och gå ner i vikt då blir hon nöjd å ja blir bara sjukare och sjukare ju mer hon vinner . och hon blir bara starkare och starkare för varje gång som ja ger upp och låter hon vinna över mej. OCh värje gång hon vinner så vet ja att ja sviker alla runt om kring mig. Men egentligen är de bara ja som sviker mig själv. ja skadar ingen anan än mig sjävl vär ja låter hon vinna. visa dagar vill ja verkligen blir frisk coh blir glad varje gång ja susanne vinner över hon mostret i mitt huvud. men andra dagar kan hon monstret tagit över hela mig och då blir ja glad så fort ja har kunat komma undan att äta eller att ja har kunnat lura någon. Och ja vet att de e fel, ja vet att de e bara mig själv som ja lurar. De är svårt å förklara för någon som inte har samma problem. Man e som två personer  i en kropp. De är en helvetes sjukdom och de finns inga mediciner för de. de ända man ja göra e och jobba emot sjukdomen och inte låta den vinna.  Så börja inte mixtra med maten för man fastnar så lätt å de e så svårt å ta sig ur de sen. Tor mig ja vet har haft problemet sen ja va 14år å idag e ja 23år. Så till er som med har denna hemska sjukdomen vill ja bara säga kämpa på öven om de e svårt å jobbigt men vi ska klara de vi ska inte låta sjukdomen ta våra liv.
xoxo