Det va när ja va 12år som de hemska börja. Ja blev sexuellt utnyttjande av min styvfar för första gången. (kommer inte gå in på detaljer). Ja mådde så dåligt hade sån ångest över de han hade gjort. För att lindra min smärta så rispa ja mig i armen, de blev en lättnad efteråt. De blev mitt sätt att överleva de hemska. De hemska fortsätte och ja fick bara mer så på armarna. Ja ljög för dom som fråga va ja hade gjort. Oftast hade ja långärmad tröja på mig för att dölja. Denna tiden fick ja även bra kontakt med min riktiga pappa. Men ja vågade inte berätta för han va som hände där hemma när ingen såg.
När ja va 13 år så fick min mamma vet av min lärare att ja rispa mig. Tror hon redan hade annat va såren kom ifrån. Ja mådde ekstremt dåligt. Övergreppn forstätta och ja skar mig mer och mer, men nu hade ja gått över till rakblad istället. Gick och pratade med kuratorn i skolan ganska ofta. HOn frågade mig en gång om min styvfar gjorde nått mott mig som man inte får göra. Men ja ljög och sa nej, ja vågade inte berätta för ja skämdes överde. Men en tid senare så skrev ja en lapp och förklarade allt som hände hemma, som ja skulle lämna till kuratorn så ja la lappen i min väska som ja skulle ha till skolan dagen efter. Men lappen kom inte fram till kuratorn. Min styvfar hade gått igenom hela mitt rum och hittat lappen i väskan. Så när ja kom hem så sa han till mig att VI skulle sluta med de här nu. Ja trodde på han. Men de slutatde inte. De fortsätte som vanligt.
Skriver mer om de här någon annan dag.
xoxo
Sv: Tack så hemskt mycket! Jag hoppas att du också kan vinna över den och det tror jag att du kan. Ingen är värd dessa hjärnspöken... Kämpa på!
SvaraRaderaJag önskar att jag kunde skriva något tröstande eller bra till detta inlägg men jag kan verkligen inte sätta mig in i din situation. Det är fruktansvärt att du har behövt genomlida detta. Det är så sjukt att det finns såna idioter som skadar andra så mycket...