Mitt liv del 4

Jul - lovet va slut så min pappas tjej L gick med mig och prata med skolkuratorn. L berättade va ja hade vart med om. Då sa kuratorn att hon va tvungen och göra en polis-anmälan och att hon hade annat de här hela tiden men inte frågat mej va som verkligen pågick där hemma. De sluta med att ja satt på ett kontor på polishuset vet inte hur ja kom dit. Mins inte så mycket från de första samtalet med polisen mer än att ja va ledsen och skämdes. Polisen bestämde att ja skulle läggas in på bup-akuten så min pappa kom med lite saker till mig och körde mig till bup där ja blev inlagd. ja fick inte ha kontakt med någon förutom min pappa och L fick inte gå ut på över en vecka. två dagar efter ja hade berättat va som hade hänt så griper dom min styvfar. och så åker polisen som har hand om utredningen upp till mamma på sjukhuset och berättar va som har har hänt och att ja va på bup-akuten. Under tiden på bup så hade ja många polis förhör. ibland så sa ja inte nått mådde så dåligt skämdes för de. Men hon fick iaf hur mig ganska mycket till slut. Sen va ja även tvungen att bli videofilmad under ett förhör då skulle ja visa med dockor hur de gick till. satt bara och grät och gröt. ja ville inte mer ja ville bara dö. de blev massa förhör och prata med min advokat undertiden vi vänta på rättegången.

ska försöka skriva nästa del snart.
xoxo

mitt liv del 3

De va även nu ja började överdosera tabletter, oftast va de bara alvedon för de va de ända ju kunde få tag på. Skolan gick inget bra, bråkade mäst och va nästa aldrig på lektionerna. Ja måde bara sämre och sämre för varje dag som gick. Ja vill bara bort, bort från de hemska livet. Ja flyttade hem till min riktiga pappa och hans nya tjej, när ja va 14år. Mest för att slippa de hemska som hände. De va nu de slutade. När ja flyttade till min pappa. Men minnena fanns alltid med mig, dom kunde ja aldrig fly ifrån. Ja fortsätte och skar mig och tog tabletter för att döva min smärta som alltid fans där. På Nyår 2003 de va då ja vågade berätta min hemlighet ja skämdes för de ja hade vart med dom trodde de va mitt fel. Men ja berätta iaf för min pappas tjej, eller ja skrev på en lapp ja kunde inte säga de själv med ord. ja kommer ihåg än idag vart och när och hur ja berättade. Hon sa till mig att hon skulle hjälpa mig att de inte va mitt fel. Hon skulle ringa och prata med kuratorn i skolan när lovet va slut.
skriver mer någon annan dag
xoxo

Mitt liv del 2

Det va när ja va 12år som de hemska börja. Ja blev sexuellt utnyttjande av min styvfar för första gången. (kommer inte gå in på detaljer). Ja mådde så dåligt hade sån ångest över de han hade gjort. För att lindra min smärta så rispa ja mig i armen, de blev en lättnad efteråt. De blev mitt sätt att överleva de hemska. De hemska fortsätte och ja fick bara mer så på armarna. Ja ljög för dom som fråga va ja hade gjort. Oftast hade ja långärmad tröja på mig för att dölja. Denna tiden fick ja även bra kontakt med min riktiga pappa. Men ja vågade inte berätta för han va som hände där hemma när ingen såg.
När ja va 13 år så fick min mamma vet av min lärare att ja rispa mig. Tror hon redan hade annat va såren kom ifrån. Ja mådde ekstremt dåligt. Övergreppn forstätta och ja skar mig mer och mer, men nu hade ja gått över till rakblad istället. Gick och pratade med kuratorn i skolan ganska ofta. HOn frågade mig en gång om min styvfar gjorde nått mott mig som man inte får göra. Men ja ljög och sa nej, ja vågade inte berätta för ja skämdes överde. Men en tid senare så skrev ja en lapp och förklarade allt som hände hemma, som ja skulle lämna till kuratorn så ja la lappen i min väska som ja skulle ha till skolan dagen efter. Men lappen kom inte fram till kuratorn. Min styvfar hade gått igenom hela mitt rum och hittat lappen i väskan. Så när ja kom hem så sa han till mig att VI skulle sluta med de här nu. Ja trodde på han. Men de slutatde inte. De fortsätte som vanligt.

Skriver mer om de här någon annan dag.
xoxo

mitt liv del 1

När ja va ca 10år så fick vi reda på att min mamma hade cancer. Inget va som de de bruka va längre. Mamma va mycket på sjukhuset och när hon va hemma så sov hon mest hela dagen eller så hade hon så ont förde mästa. De kom ofta folk hem till oss när mamma va hemma för att ge henne sprutor och mediciner och sånt. Min två små syskon va alltid nyfikna när folk kom hem och skulle ge mamma mediciner. Men ja stängde ofta in mig på rumet, tror inte ja ville inse att min mamma va så sjuk som hon va. Så ja spenderade medst min tid på rumet eller på fotbollsplan. De va min trygghet. När ja va 12 år så sluta ja med fotbollen. Kommer ihåg den dagen som de va igår, när ja ringde till min tränare och sa att ja ville sluta. Ja va så ledsen när ja sa att ja ville sluta. Ja ville ju inte de igentligen, men ja kunde inte fortsätta längre. De va nu när ja va 12år som de hemska börja. Mamma va på sjukhuset helatiden, så de va bara ja och min två syskon och min styvfar hemma.

Nästa del kommer i morgon. orkar inte skriva allt på samma gång så de blir bara lite i taget som ja skriver.

xoxo